lördag 30 maj 2009

Life on the island

Livet på ön går inte alltid som jag vill. Om jag ska vara extra gnällig skulle jag säga att det går mig på nerverna. Långt från stan, långt från affären, dåliga förbindelser samt minst minst 2 strömavbrott under vintern.

Fast jag är nog den som klagar mest på den fronten i min familj. Även om avståndet till det mesta stör alla.
Men jag har inte körkort, inte heller har jag pengar till körkort. Det stör mig att jag ska åka de usla förbindelserna som tar nästan dubbla tiden, jämfört med bil, för att ta körkort.

Är jag mera en stadsmänniska? Ärligt talat vet jag inte, måhända är det så, jag har inte prövat. Det ser inte ut som jag kommer kunna "pröva" på ett bra tag heller, allt står ju bara still.
En bra och radikal förändring är att uppskatta, som en raket genom fönstret. Ett jobb vore kärt och som en logisk följd även: pengar.

Jag och ganska många andra ungdomar i Sverige.

fredag 22 maj 2009

Utan alternativ

Undrar hur långt ner man ska behöva sjunka egentligen? Sjunka för att få ett jobb, särskilt ett jag verkligen vill ha. Nyligen sänkte jag mig ytterligare en nivå och lagom till det att jag börjar bygga upp förväntningar slets mattan bort under mina fötter.

Undrar om detta är ett tecken på att man är för dålig för den sortens jobb? För dålig för det jag trodde JAG sänkte mig till. Detta kan vara ett mycket dåligt vändning.

Friska tag och in vidare med huvudet i lågkonjunkturen!

...Men varför?

onsdag 13 maj 2009

Det man borde gjort

De flesta äldre människor jag träffar talar ofta om det dom aldrig gjorde och borde gjort. Jag kände den känslan för ett par dagar sedan.
En släkting hade gått bort, en äldre människa jag aldrig lärde känna, någon jag borde lärt känna.
Om man ser saken från den andra sidan kan man ställa sig frågan, varför jag skulle lära känna dem? Personligen tror jag ändå att det är viktigt att lära känna sina rötter, att man har kontakt med släkten. Att man har någon inom sina familjekretsar, vänner är minst lika viktiga men om möjligt ska familjen finnas där.
Men denna gång var det bara för sent. Jag försökte göra mitt för att dessa människor inte ska bli glömda, men det hade varit trevligt att tala om det för dem.

lördag 2 maj 2009

Ett bättre år

Hoppas innerligt på ett bättre år än det förra. Förutom min resa till Österrike, under sommaren, finner jag lite av värde från det året.
Det förlorar även mer värde om jag tänker arbetsmässigt, nog för att jag gjorde många försök, bland annat ett flertal ansökningar till fotoskolor men slutsattsen blev ändå att man fick bära hundhuvudet.
Men skammen den som ger sig, man ska inte förkasta. Förkasta har jag gjort nog i mina fåtal dagar.