måndag 25 januari 2010

Konstnärlig frihet

Konstnärlig frihet är något jag sällan nyttjat, i vilket fall inte medvetet. "Fria händer" kanske man kan kalla det. Det är inte ofta jag stött på en kund som givit mig sådana direktiv, nästan alla har premisser eller i vilket fall en vision som de vill förmedla.

Till viss del skulle jag kalla det en ursäkt, en anledning till varför något ser ut som det gör. En bild (eller vilken annan synonym som helst) kan anses som misslyckad eller ett underverk beroende på vem som ser den.
Jag brukar alltid bli tyngd av otydliga direktiv. Skolor som begär bilder av ett obskyrt tema, vad i hela friden vill dom ha egentligen?

Det är dock alltid samma sak vid varje tillfälle i livet, jag tror inte det ska gå, oro i magen men på något sätt kommer man igenom med huvudet ovanför vattnet.
Fotograferande i synnerhet. Mer än något annat, orolig känsla i magen och snurrande huvud... Sedan plötsligt tittar jag ner på kameran och ser att jag tagit över fyrahundra bilder.

Man faller in lite som i trans, ett mantra någonstans där i livets röra.
Det vill säga om teknologin fungerar som den ska. Två gånger har den bråkat med mig, man kan aldrig, aldrig någonsin tumma på kvalitén.

Ofta undrar man: "Varför har ingen lärt mig det?".

Jag tror dock att det bästa svaret är att man ska lära ut det själv.
Ingen ska behöva uppleva det här, det ska jag se till.

söndag 17 januari 2010

Livet är underligt

Är inte livet underligt? Jag har sökt, skickat mail, ringt och kämpat med att få in en fot i mingelfotograf-branschen utan resultat. Jag gav för tillfället upp den kampen och sökte vad man kan kalla "vanliga jobb" istället.

För bara ett par dar sedan blev jag tipsad av en vän om en krog som sökte fotografer, "Ja, varför inte tänkte jag?" och sände iväg ett mail.
Dagen efter blir jag kontaktad, dom undrar om jag vill ha jobbet. Samma dag, samma kväll, is i magen nu grabben...
Det var bara att ta för sig av något jag väntat på länge.

Tack till Erika som tipsa mig om jobbet!

måndag 11 januari 2010

Många bäckar små

Idag är dagen jag äntligen fick ändan ur vagnen och ringde skolan som jag vill söka till. Jobbiga telefontider och dålig dygnsrymt (vilket bara är mitt fel) kan vara en del anledningar. Saken i fråga gjorde mig en aning nervös också, helt i onödan.
Det tog tid för mig att komma till skott, tycker jag i vilket fall. Å andra sidan börjar inte ens antagningarna förrän i mars detta år. Det känns dock bra, ett problem ut världen. För att inte tala om att jag fick reda på att utbildningen var gratis.

Studiemedel och en bärbar dator (plus kost och logi, naturligtvis) ska dock inte glömmas.
Inget nytt på arbetssökarfronten, men det gäller väl egentligen bara att hålla ången uppe. Mera bildblogg makes my day.

måndag 4 januari 2010

Öppna fält

Det är när man stå inför många val som den egentliga frågan kommer fram: "Är du optimist eller pessimist?" Mera exakt: ska låter man möjligheterna dra ner en eller gör man någonting av det?
Utan någon anledning att ha någon åsikt om läget, alla fält ligger (i regel i vilket fall,) öppna. Det är ungefär så jag känner just nu, med matten avklarad så väntar ansökningar, körskola (med en bok som många lärt sig avsky) samt arbetsansökningar.
Det gäller helt enkelt att ta tjuren vid hornen och göra något. Allt för ofta har jag märkt att dylika utmaningar hindrar mig snarare än leder till något. Det får inte ske denna gång, nu ska det bli något. Nu ska jag bli något.